Om kärlekens verklighet #2

november 20, 2008 vid 9:56 e m · Arkiverad under Meningslösa reflektioner

Detta har hänt.

Kom nyss att tänka på ovanstående post. Intressant nog verkar det nu som att hon och jag håller på att utveckla samma typ av djupa relation som jag och Peter har. Ännu mer intressant är att hon på bara en kort tid verkar ha gått från att se monogami som något självklart till att intressera sig för så kallad relationsanarki.

Något djupare tycks pågå här, detta kan knappast röra sig om så kallade sammanträffanden (vad nu det ordet betyder). Något okänt gör jag-vet-inte-vad. Vad är det egentligen för konstig magi som försiggår i mitt liv? Eris ska minsann få höra om det här nästa gång jag träffar henne.

Kommentera

I need a fix, cause I’m going down

november 18, 2008 vid 11:15 f m · Arkiverad under Självförbättringar

Okej, mina dopaminreceptorer hatar mig just nu. Allt jag kan tänka på är koffein. Cold turkey är inte skönt någonstans. Men vad ska jag göra, alternativet tycks vara att fortsätta med detta onödiga beroende, och således fastna djupare i det.

Dagens ”peace” går till alla amfetamin- och heroinmissbrukare som nyligen har slutat. Känns det såhär jobbigt att lägga ned koffein vill jag inte föreställa mig era plågor. Frid, och långt liv.

Kommentera

Om ensamhet, auror och e-prime

november 15, 2008 vid 9:40 e m · Arkiverad under Betraktelser, Meningslösa reflektioner

Dagens soundtrack: Oingo Boingo – Private Life
Det hade känts synnerligen befriande om någon kunde ta mig ut ur mitt oerhört privata liv en stund.
Visst gillar jag ensamhet, men inget gör gott i för höga mängder.
Alternativet jag har verkar vara alkoholstinna fester. Alkohol ger mig ingenting, och folk som har påverkats av alkohol ger mig ännu mindre. Jag föredrar att umgås med folk när de har människors intellektuella nivå, inte gorillors.
Men vad gör jag?
Det finns nog inte så mycket annat att göra än vad alla livsformer hade gjort: anpassa mig.

Nyligen, när jag stod i duschen, hände något som händer mig tämligen ofta. Efter att ha applicerat och sköljt av tvålen från ansiktet glömde jag att jag hade gjort det, och bestämde mig för att göra det ”igen”, för säkerhets skull. När händerna nuddade vid ansiktet kom jag genast ihåg att jag redan hade gjort det. Min hypotes säger att procedurella minnen som detta har ett arbetsminne som lagras i nerverna i de berörda lemmarna, i detta fall huden på ansiktet och händerna. I detta fall kan det ha krävts synaptiska kopplingar mellan nervsluten i händerna och dito i ansiktet. Detta ställer ett intressant problem – sker det vid intersubjektiv beröring synaptiska kopplingar mellan de två inblandade parterna? Med tanke på den synaptiska klyftans storlek – hur långt ut från huden kan detta sträcka sig? Kan det vara så att vi har en millimetertjock – i brist på ett bättre ord – ”aura” runtom oss? Slutligen, allra viktigast, kan denna komma att kunna manipuleras medelst teknologi för att kunna utbyta tankar utan att behöva gå genom språket eller dylik proxy? Ett ”ja” på den sista frågan lär iallafall av nödvändighet om en dylik ”aura” kan hittas. Alla vetenskapliga uppfinningar blir förr eller senare till teknologi.

Jag tänkte på en sak om E-prime. E-prime benämns som engelska utan ordet ”is”, ändå tycks ”the map is not the territory” vara en valid mening i E-prime. Hur kommer det sig att de system som verkar friskast även har hög motsägelsefullhet?

Kommentera

Om formellt oavslutbara uppgifter i kyokushinkai och besläktade system

september 18, 2008 vid 8:02 e m · Arkiverad under Summeringar

Nedan nämnda karate blev det inte så mycket av. Förra onsdagen, när jag skulle på mitt andraträningspass, insåg jag det ca fem minuter innan det började, så jag tänkte ”Äh, då får det vara”, och stannade hemma. Måndagen därpå – i måndags med andra ord – när jag var på väg till vad som borde ha varit mitt tredje pass, såg jag på vägen dit en affisch från en klubb som på onsdagar och lördagar tränar kung fu på Mariehem. Eftersom jag ännu inte hade betalat medlemsavgiften för karateklubben, och framför allt för att kung fu-scenerna i The Matrix var vad som först fick mig intresserad av kampsport, fann jag det lämpligt att helt strunta i karaten, och träna istället kung fu. Så i onsdags tog jag mig helt sonika dit, och det visade sig vara ett klokt val.

För övrigt verkar den här bloggen vara rätt utsatt för prokrastination i dagens läge. Jag skyller på att jag har varit för upptagen med att tänka på att tänka, så jag har inte funnit tid att tänka i en lägre metanivå, som krävs för bloggande.

Kommentarer (1)

Osu!

september 8, 2008 vid 7:18 e m · Arkiverad under Datorrelaterat, Självförbättringar

Sådär ja. Nu har jag äntligen börjat träna en japansk kampsport; kyokushin-karate närmare bestämt. På grund av/tack vare detta behövde jag idag ta av mig alla mina armband som under åren har blivit allt fler. På sätt och vis känns det väldigt skönt att bli av med dem; mina handleder har inget som tynger dem längre. Att vila handlederna mot skrivbordet har aldrig känts såhär bra. Hursomhelst, på karateträningen såg jag någon som på många sätt påminner om en person jag var tillsammans med för några år sedan. Det vore intressant om de visade sig vara samma person; om inte annat hade det styrkt tesen ”världen är liten”.

För övrigt har jag formaterat om nedanstående externa hårddisk som ext3 samt emigrerat till Arch Linux. Hittills har jag inte hittat någon distribution jag gillar mer än den.

Kommentera

I want a full restoration; I want it all back!

september 5, 2008 vid 10:31 e m · Arkiverad under Datorrelaterat

Något underligt har skett. Min externa hårddisk började vägra samarbeta igår, och idag köpte jag en intern på samma storlek, till vilken jag förde över all data från den externa för att sedan se hur mycket som inte hade korrumperats. Nu har det visat sig att en hel del mappar i musikkatalogen har blivit tomma, och till min förvåning har i princip all min hiphop och alternativmusik försvunnit, trots att det inte var organiserat efter genre. Nu gick en sak upp för mig förresten. Kanske FAT:en hade kvar information om datans lokalisering när det var organiserat efter genrer – då det är det som då låg i ”Hiphop, reggae, dub” och ”Alternative, indie” som har tömts. Det skulle isåfall förklara alla korrupta klustrar som dmesg har rapporterat – om datan ligger på ett ställe men FAT:en tror att den ligger någon annanstans. Åtminstone hoppas jag att så är fallet, då det faktum att varken chkrootkit eller rkhunter rapporterar något isåfall skulle betyda att jag är utsatt för något väldigt (väldigt) okänt rootkit. Men vad har jag som någon cracker skulle vara intresserad av? Hej FRA, förresten, om det är ni. Hursomhelst, nu har jag iallafall en intern hårddisk som kör ext3, så nu lär jag slippa dylika störande FAT32-problem.

Kommentera

Om kärlekens verklighet

september 4, 2008 vid 8:52 e m · Arkiverad under Reflektioner, Sentimentalitet, Självutlämningar

En människa som på ett eller annat sätt är involverad i mitt liv just nu har en kvalitet som jag inte är säker på huruvida jag gillar eller inte: hon har en pojkvän. Hon verkar nämligen passa mitt värdesystem väldigt bra, och hade hon inte en pojkvän hade jag troligen försökt få en önskvärd roll i hennes privata liv. Däremot hade det gett mig en viss ångest, då strävan efter den rollen hade tvingat mig att ikläda mig en annan roll – rollen som ”kille” – och förvänta mig hennes iklädande av ”tjej”-rollen. Dessutom har jag uppfattningen att fysiska så kallade kärleksförhållanden – särskilt traditionellt monogama sådana – bara handlar om ömsesidigt sexuellt utnyttjande, och verklig kärlek växer fram mellan kontakter som inte har en enda intention till dylik. Den största kärleken som finns i mitt liv just nu, till exempel, har inget att göra med traditionella parförhållanden att göra, och den känner jag för min vän Peter som jag bodde ihop med under tredje ring. Utan att gå in på detaljer kan jag meddela att tack vare några kvasireligiösa upplevelser vi delade har vi utvecklat ett djupt spirituellt band som bland annat gör att vi intuitivt förstår varandra i alla lägen, och kan kommunicera djupa idéer utan att säga många ord. Något sådant har jag aldrig lyckats utveckla genom ett traditionellt ”kärleksförhållande”, det vill säga ett i vilket ”kärlek” är själva idéen och inte en biprodukt. Peter, om du läser det här, jag saknar dig. Hoppas vi snart ses igen.

Kommentarer (1)

Om människans acceptans av det absurda

september 4, 2008 vid 5:06 e m · Arkiverad under Absurdism, Betraktelser

Den här betraktelsen inleder jag med en personlig händelse som delvis är sann och delvis skedde för ca en halvtimme sedan, och har därför inte hunnit bli alltför förvrängd av minne och/eller memetik. Hursomhelst, jag var på väg mot den lokala ICA-butiken när jag utanför densamma såg vad som liknade en hoppborg och någon form av grill. Jag blev överväldigad av det förvirrande i situationen, och bestämde mig för att gå närmare och kolla in det. Jodå, där stod folk från ICA och till synes delade ut grillat kött och potatissallad till vem som än råkade vara där. ”Gratis är gott,” tänkte jag, och ställde mig i kön till matutdelningen. När jag kom fram fick jag bekräftat att det verkligen var gratis, och tog åt mig av den tallrik som gavs till mig. Jag satte mig en bit därifrån och ätandes betraktade scenen.
     Så, där satt jag alltså och åt mat som jag hade fått av ett profitindrivande företag som till synes inte hade något som helst incitament för att göra det. Mer förvirrad än jag var då har jag sällan tidigare varit. Det viktiga är dock att, även om jag inte alls förstod det, så accepterade jag det och anpassade mig därefter. Då gick det upp för mig att det var just vad alla andra hade gjort. Det intressanta i sammanhanget var emellertid att ingen bar det förvirrade ansiktsyttryck som jag kände mig ha, och ingen verkade på något sätt inse det absurda i hela situationen. De verkade bara ha accepterat det och låtit det vara. Då slogs jag av ännu en insikt. Oavsett vad som sker i världen ser folk inte det absurda i det, utan anpassar sig, i tystnad och omedvetet, efter det, och, beroende på verklighetstunnlar, agerar efter vad som ter sig lämpligt. Människor är i sanning fascinerande.

Nu ska jag baka scones och avnjuta det med cheddar och/eller marmelad, samt en kopp Earl Grey. Jolly good, sir.

Kommentarer (3)

Välfärden börjar vid 100 Mbit #2 (eller Inatt ska vi hämta warez)

september 1, 2008 vid 6:01 e m · Arkiverad under Onödig information

Sådär ja, idag började skolan officiellt. Givetvis kom jag för sent till den initiala föreläsningen. Jag missade iallafall inget viktigt, så jag kanske bara tog en extra lång akademisk kvart, någon form av akademisk timme. Hursomhelst, poängen är att denna skolstart har möjliggjort en internetuppkoppling till studentpris, så nu har jag 100 Mbit åt båda hållen för ca 170 kronor per månad. Äntligen. 100 Mbit har jag längtat efter sen jag för första gången kom i kontakt med warez och bredband och började lära mig all denna datorterminologi. Närmast förstående planer verkar vara att efter en stund av min vanliga prokrastination (RSS+nätserier+Flashback) ska jag läsa igenom ett kapitel om perception, som jag redan har skummat igenom cirka två gånger. Det där med att ”plugga” verkar inte så svårt som jag har hört.

Kommentera

Välfärden börjar vid 100 Mbit

augusti 28, 2008 vid 8:43 e m · Arkiverad under Summeringar

Problemet när man inte har skrivit på länge är att det blir väldigt svårt att tänka ut vilka nyligen skedda saker som är relevanta för ett blogginlägg, så nedan följer ett potpurri av idéer om vad som kan platsa i ett inlägg för idag.

För det första har skolan börjat nu, i tisdags närmare bestämt. Visserligen rör det sig bara om nollning än så länge; det seriösa börjar på måndag. Poängen är hursomhelst att jag i tisdags borde ha blivit inskriven och därför ska kunna skaffa en internetuppkoppling till studentpris nu. Så är dock inte fallet. Turligt nog har jag dock skaffat en laptop nu och har i Mariehems centrum hittat ett okrypterat WLAN som jag för närvarande är uppkopplad mot.

Apropå skola, så fick jag reda på något roligt häromdagen. En person i min klass, kurs eller vad det än kallas på universitetet har tydligen hittat den här bloggen via Google, och läst den ett tag. Hej, klasskamrat.

Idag köpte jag tre (3) läroböcker för sammanlagt mer än 1300 kronor. Huga. Tur att jag bor i ett av de billigaste rummen i hela Umeå.

Jag har börjat skriva en novell med vilken jag ska ställa upp i ”Umeå novellpris”, i vilken jag låter ett av mina discordianska alter egon föra fram mina filosofiska idéer – bland annat den tidigare nämnda komplexa logiken och en relativistisk metafysisk modell jag kallar SKO-modellen. (SKO står för Subjekt, Konsensus och Objekt, och modellen i sig brukar jag visualisera i form av ett Venndiagram med de tre olika begreppen som mängder. Snittytan mellan alla tre är vad jag kallar ”verkligheten”.)

I måndags flyttade flera personer in i min korridor, bland annat en gotländsk tjej som i somras jobbade tillsammans med en av mina bästa Forsmarksvänner. Världen är synnerligen liten, för att använda en sliten klyscha.

Kommentarer (1)

Äldre inlägg »