För cirka ett och ett halvt år sedan inledde jag en omprogrammering av mig själv och min världssyn – till vad visste jag däremot inte då – för att öppna mitt sinne och göra mig fri från alla gamla dogmer och föreställningar. Jag tror att det började med att jag intresserade mig för discordianismen, och genom den utsatte mig för många skruvade och förvirrande verklighetsuppfattningar som markant skilde sig från den jag då hade. Alltmedan gymnasieundervisningen fortskred lärde jag mig via den mer och mer inom framför allt fysik, psykologi, juridik och litteraturhistoria, och parallellt med detta läste jag på egen hand mer och mer filosofi – framför allt logik, men även en hel del idéhistoria. Jag beställde boken Zen Without Zen Masters av Camden Benares, och testade flera av meditationsövningarna i den. Jag började – mycket tack vare min vän Peter – se alltmer på Star Trek, och inspirerades av Mr. Spocks metod att undersöka och processa information utan bias; en metod som jag tack vare boken Mind Performance Hacks lärde mig bemästra fullt ut. Jag frekventerade filosofi- och fysikavdelningarna på ett populärt nätforum. Jag började läsa yttranden och debattinlägg av folk som företrädde åsikter jag inte sade mig hålla med om, och tvingade mig att se på världen på deras sätt. Den slutliga patchen i min omprogrammering ägde rum i slutet av det tredje gymnasieåret, när jag deltog i en skolresa till San Diego, där jag tack vare ovanstående sinnesvidgning lärde mig att se världen ur en kapitalists synvinkel – något som, kände jag då, slutligen gjorde mig fri från alla gamla dogmer. Sommarens zennande har hjälpt mig att kompilera denna omprogrammering, och få ordning på alla lösa idéer som jag har fyllt mig med. Det har visat sig att jag har gått från självindoktrinerad socialist till upplyst objektivist. Jag ville använda min zensommar till att finna mig själv (och tjäna pengar under tiden), och jag tror att jag har gjort det. Jag kan med ett lugnt sinne gå till universitetet utan att fundera på min personlighet. Känns skönt.
—————————————————-
Nu har min fredagsvecka börjat. Med tanke på att ovanstående kompilering är avklarad lär den bli så soft som en fredag bör vara.
—————————————————-
Jag är ganska säker på att jag ska byta namn till Prometheus. Jag vill hellre ha ett namn som betyder ”den som tänker före” och är associerat med konst och vetenskap än ett som betyder ”Guds gåva” och är associerat med en av Jesus’ lärjungar.
—————————————————-
Nedanstående löne- och hälsenebesvär löstes för övrigt i fredags, medelst en blankett på SEB respektive lite vila, massage samt tigerbalsam hos Vendela.
Robert K Huselius sade
Då inställer sig frågan om hur en gravt egocentrisk filosofi (objektivism) går ihop med zen. Ifall den nu hörs uppifrån de höga hästarna?
adequateftw sade
Zen är för mig en uppsättning metoder – meditation, koaner, enkla sysslor – med syftet att rensa sinnet från irrationella idéer, och nå klarhet. Objektivism bygger på klart och logiskt tänkande, fritt från irrationella känslor. Således anser jag att de absolut kan kombineras – det vill säga, om man som jag tar avstånd från den grad av mysticism som traditionell zen innehåller. Meditation (zen) är metoden, klarhet (Objektivism) är målet.
Robert Huselius sade
För dig kanske, men för de flesta andra (inkl. uppslagsverken) är zen en gren av buddhismen, vars övergripande mål är sinnesfrid genom utsläckande av egot och begäret. Till skillnad från objektivismen vars övergripande mål är egot självt.