Om P så Q. P. Alltså Q.

Nu har jag således flyttat till Umeå; har gjort mig hemmastadd i ett studentrum på Mariehem, mitt emellan Nydalasjön och ett vackert ängs- och skogsområde. Hittills verkar jag vara den enda på plats i min korridor, förutom en tjej som drog till Sicilien häromdagen och en kanske imaginär person som sägs bo i rummet mitt emot mitt. Undrar om jag kan locka ut honom med ost eller något sånt. Hursomhelst, det hittills enda negativa (förutom den timme som det på grund av cykelbrist tar att gå till centrum) är att jag inte kan få någon nämnvärd internetuppkoppling förrän jag är inskriven i skolan, eller huset är kopplat till det öppna nätet, vilket kommer ske ungefär samtidigt (detta står i Nostradamus’ gömda strofer, så jag är säker på att det är en korrekt utsaga om framtiden). Det postitiva med det är dock att jag nu har tid att koncentrera mig på någon annan hobby än prokrastination (som inte är så givande i längden). Jag har därför börjat läsa om GEB, samt ska alldeles strax låna Programming Ruby och en samling pianonoter på det bibliotek jag för närvarande befinner mig på.

För övrigt har jag insett att det var en rätt dålig idé att välja en filosofi att bekänna mig till och se världen ur – risken finns att jag än en gång faller in i det dogmatiska slummer som Robert Anton Wilson och Douglas Hofstadter väckte mig ur, och som jag inte vill tillbaka till (dessutom tycker jag inte särskilt mycket om bias). Speciellt när det gäller en filosofi som anhängarna tar på fullaste allvar (objektivism). För att parafrasera någon zen-hackare, filosofi är alldeles för viktigt för att tas på allvar. Ytterligare ett skäl till att läsa om GEB. Lyckades den öppna mina ögon en gång så kan det nog ske igen, speciellt när jag har större insyn i ämnena den tar upp.

Kommentera