Arkiv för Meningslösa reflektioner

Om kärlekens verklighet #2

Detta har hänt.

Kom nyss att tänka på ovanstående post. Intressant nog verkar det nu som att hon och jag håller på att utveckla samma typ av djupa relation som jag och Peter har. Ännu mer intressant är att hon på bara en kort tid verkar ha gått från att se monogami som något självklart till att intressera sig för så kallad relationsanarki.

Något djupare tycks pågå här, detta kan knappast röra sig om så kallade sammanträffanden (vad nu det ordet betyder). Något okänt gör jag-vet-inte-vad. Vad är det egentligen för konstig magi som försiggår i mitt liv? Eris ska minsann få höra om det här nästa gång jag träffar henne.

Kommentera

Om ensamhet, auror och e-prime

Dagens soundtrack: Oingo Boingo – Private Life
Det hade känts synnerligen befriande om någon kunde ta mig ut ur mitt oerhört privata liv en stund.
Visst gillar jag ensamhet, men inget gör gott i för höga mängder.
Alternativet jag har verkar vara alkoholstinna fester. Alkohol ger mig ingenting, och folk som har påverkats av alkohol ger mig ännu mindre. Jag föredrar att umgås med folk när de har människors intellektuella nivå, inte gorillors.
Men vad gör jag?
Det finns nog inte så mycket annat att göra än vad alla livsformer hade gjort: anpassa mig.

Nyligen, när jag stod i duschen, hände något som händer mig tämligen ofta. Efter att ha applicerat och sköljt av tvålen från ansiktet glömde jag att jag hade gjort det, och bestämde mig för att göra det ”igen”, för säkerhets skull. När händerna nuddade vid ansiktet kom jag genast ihåg att jag redan hade gjort det. Min hypotes säger att procedurella minnen som detta har ett arbetsminne som lagras i nerverna i de berörda lemmarna, i detta fall huden på ansiktet och händerna. I detta fall kan det ha krävts synaptiska kopplingar mellan nervsluten i händerna och dito i ansiktet. Detta ställer ett intressant problem – sker det vid intersubjektiv beröring synaptiska kopplingar mellan de två inblandade parterna? Med tanke på den synaptiska klyftans storlek – hur långt ut från huden kan detta sträcka sig? Kan det vara så att vi har en millimetertjock – i brist på ett bättre ord – ”aura” runtom oss? Slutligen, allra viktigast, kan denna komma att kunna manipuleras medelst teknologi för att kunna utbyta tankar utan att behöva gå genom språket eller dylik proxy? Ett ”ja” på den sista frågan lär iallafall av nödvändighet om en dylik ”aura” kan hittas. Alla vetenskapliga uppfinningar blir förr eller senare till teknologi.

Jag tänkte på en sak om E-prime. E-prime benämns som engelska utan ordet ”is”, ändå tycks ”the map is not the territory” vara en valid mening i E-prime. Hur kommer det sig att de system som verkar friskast även har hög motsägelsefullhet?

Kommentera

Mammons vägar äro outgrundliga

Igår skulle jag ha fått lön för min arbetsinsats under juni månad, och med tanke på nedan nämnda blankett på SEB borde jag ha fått den insatt på mitt konto. Under den dagens första kontroll var dock så ej fallet; kontot innehöll bara samma ynka tio kronor som i torsdags. Jaså, tänkte jag, då lär den väl helt enkelt komma senare under dagen. För att ta reda på när detta ”senare” skulle äga rum frågade jag chefen, vid anländning till arbetsplatsen, när det var tänkt att lönen skulle dyka upp. Det skulle den redan ha gjort, vid tolvslaget närmare bestämt. Jo, men så roligt, då fungerar inte systemet. Med ett uppochnedvänt leende på läpparna och en enorm brist på incitament påbörjade jag således mitt dagsverke. Jag förberedde mig mentalt på att behöva låna pengar till alla för Umeåflytt nödvändiga utgifter, samt mat för en månad. Efter att chefen hade mailat lönekontoret och bett dem ringa upp och förklara sig, och jag hade ironiserat över situationen med några andra sommarvikarier, var min motivation tillräcklig för att gå ut och dela ut post till delar av Birkastan för kanske sista gången någonsin. Vid tillbakakomst meddelade chefen att lönekontoret inte hade hört av sig, att han skulle höra av sig runt den kommande måndagen eller tisdagen, att pengarna troligen skulle komma den kommande torsdagen, samt att jag redan fick lämna stället – en halvtimme tidigare än tänkt. Det sista var iallafall glädjande, det fick uppväga problemen med pengarna. Så idag, när jag hade blivit van vid tanken på att låna pengar ett tag framöver, ringde min far och meddelade att Posten hade skickat mig ett utbetalningskort på drygt 4000 kronor, för en dryg veckas jobb. Synnerligen glädjande, systemet fungerar med andra ord. Bara inte som förväntat.

—————————————————-

I en så kallad ”big bag” tänkt för byggsopor hittade jag en helt fungerande resväska. ”Helt fungerande” är kanske en överdrift; handtaget som den ska dras medelst har gått av. Fortfarande inget som inte kan ersättas väldigt lätt. Tack, 2000-talsmänniskor, för att ni hellre kastar bort än lagar era trasiga prylar.

Kommentera

4th of July – FSM bless Uhmerica etc

Satte upp en bild på det flygande spaghettimonstret på mitt skåp på Posten i morse, då en tanke slog mig. Ingen ifrågasätter någon annans excentriciteter på det stället. Ingen frågar ens ”Vad är det där?”, utan låter allt skumt sitta på sina medarbetares skåp. Rätt soft.

—————————————————-

Ja, just ja, 4th of July är det idag. Länge leve John Locke osv. Har än så länge firat det lite blygsamt med att dricka Dr. Pepper och Mountain Dew, de två amerikanska dryckerna som är alldeles för sällsynta i Sverige. Den sistnämnde har jag bara hittat på två ställen här, trots idogt letande. Den förstående planen är att leta upp något amerikanskt hak där denna dag firas patriotiskt, och kanske äta en stek eller två.

—————————————————-

Ovanstående planer gick inte riktigt som tänkt. Ett till synes adekvat hak lyckades vi (läs: undertecknad och Vendela) hitta med hjälp av alltomstockholm.se, men maten visade sig kosta runt 100-150 kronor. Efter att ha inspekterat något annat amerikanskt ställe tedde sig det vara prisklassen de rör sig i. Allvarligt talat, det är bara en bukfylla, vad är idén? Är detta vad som menas när folk säger att världsbankens matpriser stiger? Eller handlar det bara om placering – Stockholms innerstad? Hursomhelst, efter många om och men – bestående i flera uteblivna restauranger och andra nyligen stängda dito tillämpade vi plan omega, och gick till McDonalds på Slussen. Amerikanskt är det visserligen, men det stämmer inte riktigt överens med min idé om 4th of July. Troligen är det min idé det är fel på. Det är bara bias, inget att styra sig efter. Hursomhelst, sällskapet var iallafall av högsta klass; vi hade kunnat sitta i en rännsten ätandes mögligt bröd för min del. Nu – det vill säga, så snart Vendela har lämnat duschen – vankas det film i form av Everything’s Gone Green av Douglas Coupland. Denna popkulturella postmodernist lär passa rätt så bra en dag som denna.

—————————————————-

En liten tunnelbanereflektion: På väg hit från Slussen var det någon bakom oss som fotograferade i vår riktning, så att blixten från kameran reflekterades i plexiglasrutan framför oss. När jag vände mig om för att lämna kommentaren ”Mogen teamflash” skrattade Vendela bara. En mer normal tjej hade troligen skämts över mig. Som igår skrivet, jag antar att jag har hittat rätt.

Kommentera