Satte upp en bild på det flygande spaghettimonstret på mitt skåp på Posten i morse, då en tanke slog mig. Ingen ifrågasätter någon annans excentriciteter på det stället. Ingen frågar ens ”Vad är det där?”, utan låter allt skumt sitta på sina medarbetares skåp. Rätt soft.
—————————————————-
Ja, just ja, 4th of July är det idag. Länge leve John Locke osv. Har än så länge firat det lite blygsamt med att dricka Dr. Pepper och Mountain Dew, de två amerikanska dryckerna som är alldeles för sällsynta i Sverige. Den sistnämnde har jag bara hittat på två ställen här, trots idogt letande. Den förstående planen är att leta upp något amerikanskt hak där denna dag firas patriotiskt, och kanske äta en stek eller två.
—————————————————-
Ovanstående planer gick inte riktigt som tänkt. Ett till synes adekvat hak lyckades vi (läs: undertecknad och Vendela) hitta med hjälp av alltomstockholm.se, men maten visade sig kosta runt 100-150 kronor. Efter att ha inspekterat något annat amerikanskt ställe tedde sig det vara prisklassen de rör sig i. Allvarligt talat, det är bara en bukfylla, vad är idén? Är detta vad som menas när folk säger att världsbankens matpriser stiger? Eller handlar det bara om placering – Stockholms innerstad? Hursomhelst, efter många om och men – bestående i flera uteblivna restauranger och andra nyligen stängda dito tillämpade vi plan omega, och gick till McDonalds på Slussen. Amerikanskt är det visserligen, men det stämmer inte riktigt överens med min idé om 4th of July. Troligen är det min idé det är fel på. Det är bara bias, inget att styra sig efter. Hursomhelst, sällskapet var iallafall av högsta klass; vi hade kunnat sitta i en rännsten ätandes mögligt bröd för min del. Nu – det vill säga, så snart Vendela har lämnat duschen – vankas det film i form av Everything’s Gone Green av Douglas Coupland. Denna popkulturella postmodernist lär passa rätt så bra en dag som denna.
—————————————————-
En liten tunnelbanereflektion: På väg hit från Slussen var det någon bakom oss som fotograferade i vår riktning, så att blixten från kameran reflekterades i plexiglasrutan framför oss. När jag vände mig om för att lämna kommentaren ”Mogen teamflash” skrattade Vendela bara. En mer normal tjej hade troligen skämts över mig. Som igår skrivet, jag antar att jag har hittat rätt.
