Under helgen, fredagen ej inräknad, har jag skivit exakt noll (0) ord på den här bloggen, så här följer en summering av de viktigaste händelserna.
I lördags, vid middagsbordet, hade jag en hätsk diskussion med Vendela, om huruvida ”Jag ljuger alltid” är en paradox eller inte. Vem som företrädde vilken sida i debatten låter jag vara osagt, för det är inte poängen. Poängen är inte heller vem som ”vann”, för det gjorde ingen av oss. Poängen – och det som riktigt gladde mig – är snarare hur hon tog debatten. Mina oerhört objektiva mätinstrument har kommit fram till att det finns tre (3) typer av debattörer:
1) De som ger upp säger ”Okej, du har rätt” innan det ens har blivit en diskussion;
2) De som tar diskussionen personligt och blir sura för att de blir motsagda;
3) De som ser debatter som en lek och med glädje säger emot och diskuterar vidare.
Personer ur grupp ett (1) är inte roliga att diskutera med, för meningen är inte att ha ”rätt”, utan att framföra sina argument. Personer ur grupp två (2) är värre, för deras attityd sprider destruktiv osämja, och gör alla inblandade ledsna. Personer ur grupp tre (3) är de riktigt roliga i sammanhanget, och Vendela verkar tillhöra den gruppen. Fint var också att hon skrattade mer ju mer invecklade argumenten blev.
I söndags, med andra ord igår, hittade jag två böcker av den gamla galningen Wilhelm Reich. Ja, jag hittade dem. Någon hade dumpat en trasig kasse med böcker och vinylskivor i ett gathörn, utan någon second hand-affär i närheten. Tyvärr var det bara dessa två böcker som intresserade mig, men jag har hursomhelst letat efter böcker av herr Reich, så ett fynd var det. Oändligt hög prisvärdhet, eftersom man dividerar med noll (eller med x, när x går mot noll).
—————————————————-
Jag har märkt rätt så intressanta, halvt omedvetna förbättringar av mig själv. Jag verkar vara mer slumpmässig och kaotisk nu än tidigare. Troligen är det mitt eskalerande zenniga lugn som låter mig se på mig själv med mer distans, och leva ut mitt behov av kaos utan tanke på eventuella reaktioner. Eller så överanalyserar jag. Apropå lugn, så har jag märkt en annan underlig sak. Det verkar som att mitt psyke och min kropp inte alltid är överens om rätt reaktion på saker och ting – speciellt på situationer där jag tidigare skulle bli nervös. Psyket är ständigt lika lugnt, men jag kan märka fysiska symptom på nervositet och dylikt. Beträffande lugn, så har jag också märkt att jag ibland kan verka riktigt upprörd över något, utan att på allvar vara något annat än lugn. Troligen är det bara en dramatisk effekt, vad vet jag?
—————————————————-
Jag har påbörjat en lista över saker med vilka jag ska utsmycka mitt kommande hem i Umeå:
På dörr: En bild på ”The mad hatter” från Alice i underlandet, och texten ”You must be at least this mad to enter”.
Vid brevinkast: Texten ”Enbart tobaksreklam från 50-talet, tack”.
I vas: Stekspadar.
På garderob: Texten ”Instant klaustrophobia!”
Över datorstol: DIY-ceiling cat.
I hylla: Lemon curry.