Arkiv för Summeringar

Om formellt oavslutbara uppgifter i kyokushinkai och besläktade system

Nedan nämnda karate blev det inte så mycket av. Förra onsdagen, när jag skulle på mitt andraträningspass, insåg jag det ca fem minuter innan det började, så jag tänkte ”Äh, då får det vara”, och stannade hemma. Måndagen därpå – i måndags med andra ord – när jag var på väg till vad som borde ha varit mitt tredje pass, såg jag på vägen dit en affisch från en klubb som på onsdagar och lördagar tränar kung fu på Mariehem. Eftersom jag ännu inte hade betalat medlemsavgiften för karateklubben, och framför allt för att kung fu-scenerna i The Matrix var vad som först fick mig intresserad av kampsport, fann jag det lämpligt att helt strunta i karaten, och träna istället kung fu. Så i onsdags tog jag mig helt sonika dit, och det visade sig vara ett klokt val.

För övrigt verkar den här bloggen vara rätt utsatt för prokrastination i dagens läge. Jag skyller på att jag har varit för upptagen med att tänka på att tänka, så jag har inte funnit tid att tänka i en lägre metanivå, som krävs för bloggande.

Kommentarer (1)

Välfärden börjar vid 100 Mbit

Problemet när man inte har skrivit på länge är att det blir väldigt svårt att tänka ut vilka nyligen skedda saker som är relevanta för ett blogginlägg, så nedan följer ett potpurri av idéer om vad som kan platsa i ett inlägg för idag.

För det första har skolan börjat nu, i tisdags närmare bestämt. Visserligen rör det sig bara om nollning än så länge; det seriösa börjar på måndag. Poängen är hursomhelst att jag i tisdags borde ha blivit inskriven och därför ska kunna skaffa en internetuppkoppling till studentpris nu. Så är dock inte fallet. Turligt nog har jag dock skaffat en laptop nu och har i Mariehems centrum hittat ett okrypterat WLAN som jag för närvarande är uppkopplad mot.

Apropå skola, så fick jag reda på något roligt häromdagen. En person i min klass, kurs eller vad det än kallas på universitetet har tydligen hittat den här bloggen via Google, och läst den ett tag. Hej, klasskamrat.

Idag köpte jag tre (3) läroböcker för sammanlagt mer än 1300 kronor. Huga. Tur att jag bor i ett av de billigaste rummen i hela Umeå.

Jag har börjat skriva en novell med vilken jag ska ställa upp i ”Umeå novellpris”, i vilken jag låter ett av mina discordianska alter egon föra fram mina filosofiska idéer – bland annat den tidigare nämnda komplexa logiken och en relativistisk metafysisk modell jag kallar SKO-modellen. (SKO står för Subjekt, Konsensus och Objekt, och modellen i sig brukar jag visualisera i form av ett Venndiagram med de tre olika begreppen som mängder. Snittytan mellan alla tre är vad jag kallar ”verkligheten”.)

I måndags flyttade flera personer in i min korridor, bland annat en gotländsk tjej som i somras jobbade tillsammans med en av mina bästa Forsmarksvänner. Världen är synnerligen liten, för att använda en sliten klyscha.

Kommentarer (1)

Helgsummering, självförbättringar och eventuellt mer

Under helgen, fredagen ej inräknad, har jag skivit exakt noll (0) ord på den här bloggen, så här följer en summering av de viktigaste händelserna.

I lördags, vid middagsbordet, hade jag en hätsk diskussion med Vendela, om huruvida ”Jag ljuger alltid” är en paradox eller inte. Vem som företrädde vilken sida i debatten låter jag vara osagt, för det är inte poängen. Poängen är inte heller vem som ”vann”, för det gjorde ingen av oss. Poängen – och det som riktigt gladde mig – är snarare hur hon tog debatten. Mina oerhört objektiva mätinstrument har kommit fram till att det finns tre (3) typer av debattörer:

1) De som ger upp säger ”Okej, du har rätt” innan det ens har blivit en diskussion;
2) De som tar diskussionen personligt och blir sura för att de blir motsagda;
3) De som ser debatter som en lek och med glädje säger emot och diskuterar vidare.

Personer ur grupp ett (1) är inte roliga att diskutera med, för meningen är inte att ha ”rätt”, utan att framföra sina argument. Personer ur grupp två (2) är värre, för deras attityd sprider destruktiv osämja, och gör alla inblandade ledsna. Personer ur grupp tre (3) är de riktigt roliga i sammanhanget, och Vendela verkar tillhöra den gruppen. Fint var också att hon skrattade mer ju mer invecklade argumenten blev.

I söndags, med andra ord igår, hittade jag två böcker av den gamla galningen Wilhelm Reich. Ja, jag hittade dem. Någon hade dumpat en trasig kasse med böcker och vinylskivor i ett gathörn, utan någon second hand-affär i närheten. Tyvärr var det bara dessa två böcker som intresserade mig, men jag har hursomhelst letat efter böcker av herr Reich, så ett fynd var det. Oändligt hög prisvärdhet, eftersom man dividerar med noll (eller med x, när x går mot noll).

—————————————————-

Jag har märkt rätt så intressanta, halvt omedvetna förbättringar av mig själv. Jag verkar vara mer slumpmässig och kaotisk nu än tidigare. Troligen är det mitt eskalerande zenniga lugn som låter mig se på mig själv med mer distans, och leva ut mitt behov av kaos utan tanke på eventuella reaktioner. Eller så överanalyserar jag. Apropå lugn, så har jag märkt en annan underlig sak. Det verkar som att mitt psyke och min kropp inte alltid är överens om rätt reaktion på saker och ting – speciellt på situationer där jag tidigare skulle bli nervös. Psyket är ständigt lika lugnt, men jag kan märka fysiska symptom på nervositet och dylikt. Beträffande lugn, så har jag också märkt att jag ibland kan verka riktigt upprörd över något, utan att på allvar vara något annat än lugn. Troligen är det bara en dramatisk effekt, vad vet jag?

—————————————————-

Jag har påbörjat en lista över saker med vilka jag ska utsmycka mitt kommande hem i Umeå:
På dörr: En bild på ”The mad hatter” från Alice i underlandet, och texten ”You must be at least this mad to enter”.
Vid brevinkast: Texten ”Enbart tobaksreklam från 50-talet, tack”.
I vas: Stekspadar.
På garderob: Texten ”Instant klaustrophobia!”
Över datorstol: DIY-ceiling cat.
I hylla: Lemon curry.

Kommentera